Slideshow shadow

11 maj … årsdagen då alla celler i min kropp valde livet..

May 11, 2016 in Blog

Idag är jag ödmjukt trött, extra tacksam över varje andetag jag andas och lycklig att jag där och då för, nu en massa år sedan, med varje cell i min kropp valde livet till 100%!

Den 11 maj 20.30, 1993 krockade jag med ett träd då jag väjde för en ekorre. Det var första dagen på resten av mitt liv, fullt av “förstagångsupplevelser”, precis som ambulanshelikopterföraren utlovade när jag låg där, fixerad på britsen på väg till sjukhuset. Det var många “förstagångare” den natten.. Första gången jag flög helikopter. Första gången jag blev utsågad ur en fullständigt skrotad bil med “the jaws of life”, Första gången jag gjorde en catscan och många många andra skrämmande undersökningar. Det var dagen då jag bröt min nacke (C4-C5) och hade turen att ha en fantastisk neurosurgeon på plats (en av de bästa i USA, och också utbildande kirurg på Harvard med school) när de levererade mig till Boston City Hospital. Jag minns massor, trots att jag var in och ur koma under den första nattens undersökningar. Jag minns min irritation över att de ställde samma frågor om och om igen, som om jag inte skulle veta vem jag var, vart jag var och när det var… De, ville bara försäkra sig om att jag inte hade en hjärnskada. Jag minns dr Rossiellos blick när han till slut ställde sig över mitt ansikte, där jag låg fastspänd på britsen, och berättade att jag hade brutit min nacke, Att jag var så allvarligt “kvaddad” att han inte kunde förklara att jag överlevt över huvud taget. Han sa att det var ett under att jag levde, att jag inte bara kunde andas utan hade känsel och rörlighet kvar i mina armar och ben och att “hela jag var hel” förutom den brutna nacken. Hålla an sa han var säker på att tack vare att jag var så stark hade jag orkat hålla mitt huvud såpass att de benbitar som slitits loss från mina nackkotor inte trängts in i ryggmärgen, men han sa också att det inte räckte med den förklaringen. Han sa, att jag inte skulle tacka bara min skyddsängel, utan mina skyddsänglar då jag måste ha en hel kör som skyddade mig den kvällen. Att det var ett under att jag var vid liv, och mer därtill.

Min första fråga, och något jag idag kan titta tillbaka på och faktiskt känna mig både stolt och imponerad av mig själv över att fråga… min första frågor var. “Ok, hur fixar vi detta? Vad har du för plan? Vad gör vi?”.  Minns också hans förvånade blick över just de frågorna. Han kanske hade förväntat sig en ledsen rädd liten tjej. Men jag. Var redan i fasen “nu fixar vi den här skiten, jag har inte tid att ligga här.. “. Min kropp hade redan valt att LEVA. Mitt hjärta, min kropp och min kropp in i minsta cell valde LIVET,  trots att skadorna på nackkotor i en smäll där alla krafter talat för att jag borde ha gått ett annat öde till mötes. Jag var mitt i den fighten när min läkare gav mig beskedet om “the damage controll”.. SÅ. Vad har du för plan för att laga nacken, var den enda självklara frågan att ställa först. Efter lite “mankemang” med operationsklartecken och prepp “körde vi”..

Resten är fortsatt magi. Dr Rossiello och team opererade mig i 15 timmar den 13 maj. De byggde om mina två nackkotor med ben från höften och stabiliserade upp med ett titanspänne från C3-C6. Ett spänne jag går omkring med än idag. De lödde ihop mig med en ny teknik så jag skulle slippa fula ärr på höft och i hela nacken, blev faktiskt rätt ok. 20 timmar efter operationen var jag uppe och gick (tydligen någon form av “upp och hoppa rekord”).  Min läkare var där och då, inte imponerad utan ganska orolig över mig. Och irriterad.. jag var just då mest orolig för att jag inte skulle kunna springa igen på ett “vettigt sätt” då jag hade ont i mitt knä.. 2 veckor efter olyckan skrev jag ut mig från sjukhuset då jag inte stod ut med att driva omkring bland alla sjuka människor och inte göra något vettigt. (någon form av rekord). Min fantastiska “Bostonfamilj” tog emot mig hemma. Jag fick inte lyfta mer än ett pund (454gram) och skulle iaktta försiktighet. Men jag fick med mig ett klartecken på att gå, köra vattengympa i pool och cykla på motionscykel. I 10 veckor på hemmaplan (i en liten fin förort till Boston) levde jag på “bäst jag kunde” i min nackkrage. Var inne och röntgades varje vecka och Dr Rossiello “träffade bara min nacke” via röntgenplåtar varje vecka, vi hade enbart telefonkonsultationer. 12 veckor efter bilolyckan var det dags för min “slutkontroll”. När jag så klev in på hans kontor och vi sågs för första gången på 10 veckor tittade han upp och utbrast förvånat.. “oh dear.. rarely my patients bounce into my office 12 weeks after their necksurgery”… dare I ask you, what have you been doing..”..

Jag svarade.. “..men du sa ju att jag fick röra på mig.. och han frågade igen. Jag berättade… varje dag har jag gått ca 6km varje morgon, gjort vattengympa 1 timme per dag i poolen och cyklat 45 minuter på motionscykeln varje kväll.. Du sa ju jag fick träna om jag inte lyfte mer än 454gram, sprang, hoppade och eller vred på mitt huvud.. det har jag gjort”.. Hans respons var. JA, det gjorde jag visst. Och här är du, full av liv.

Det var dagen han efter min andra MR och en massa andra spännande undersökningar, friskförklarade mig. Det var dagen han sa. Åk hem och fortsätt lev, du har fått en gåva. Livet! Vårda det, njut av det och se till att göra gott på vägen. Det. Var min läkares sista ord till mig, där i Boston den 8 augusti. Och det. Försöker jag göra så gott jag kan.

Är otroligt tacksam för att jag fått chansen att leva. Glad att jag hade den där änglakören med mig den där kvällen! Glad att jag hade “bästa gubben som kapten” för läkarteamet som opererade mig den dagen!  Varje dag, tränar jag och kör på precis som “vanligt” , det  det är det roligaste jag vet (vilket det är. träna och TA I är bara så underbart, på cellnivå! Jag både vill och MÅSTE ta hand om mig, detta är den enda kropp jag har. Mitt liv. Mitt ansvar! Jag har fortfarande inte fått de där problemen läkaren pratade om att jag nog skulle få efter några år, som skulle innebära en ny gigantisk operation. Jag ser till att hela tiden hålla mig stark, rörlig och tar hand om mig på bästa sätt. Känner att jag har det ansvaret, att jag är skyldig mig själv -och min änglakör- att ta det ansvaret och att vårda det liv jag fått, dubbla gånger.  Träning och hälsa i fokus är en självklarhet för mig. Försöker ta det ansvaret att smitta av mig av träningsglädje till så många som möjligt. Livet. Är här och nu. Så. Låt oss ta hand om, vårda och uppskatta den hälsa vi har!

Vi. Tror såklart på änglar i vårt hus!

<3

 

Mer om hälso- och träningsveckan till Polen

March 20, 2016 in Blog

Hotellet ligger uppe i de polska bergen; mycket nära den tjeckiska gränsen. Vi kommer att befinna oss på ca 600 m höjd över havet (och såklart ännu högre upp på våra olika hikingturer). Många uthållighetsidrottare (exempelvis har polska skidlandslaget en ”hub” i närheten) förlägger sin träning här då det mikrobiella klimatet bl.a. erbjuder en mycket god höghöjdseffekt.

Den övergripande träningsprogrammeringen ser ut enligt följande:

Morgonpasset: ca 45 min jogg/promenad/yoga med primärt fokus att väcka och förbereda kroppen.

Dagpasset: ca 90 min (upp till 120 min) Löpning. Marie Sjöberg Diefke kommer att ansvara för distansträning. En distansträning som kommer att förläggas på närliggande stigar men också på ett populärt landsvägsparti där många löpare håller till. Hiking/promenad. Maria Edholm Chami håller i lugnare bergs- och hikingpass. Hon ansvarar dessutom för ”våga springa”-passen. Hiking/Bergsträning: Jag fokuserar på kraft- och syrauthållighet i skidbackar och berg som ska att erövras såväl uppåt som nedåt.

Eftermiddagspasset: ca 60min. AtletYoga (vi stretchar framförallt muskulatur som används specifikt under lägret). Löpskolning/fartträning (fokus på teknik och optimering av löpsteg). Styrketräning med kroppsvikt som primärt redskap och fokus på funktionalitet. Vattengympa (i hotellets regi)

Nivåerna och intensiteten på träningspassen kommer att vara anpassade så att alla kan delta. Såväl nybörjaren som elitmotionären kommer att utmanas på adekvat vis. Varje dag väljer du som deltagare ditt spår. Allt utifrån dagsform och energi.

En av dagarna ger vi oss iväg på ett längre guidat hikingpass i bergen som tar tre till sex timmar beroende på vilket tempo du väljer att hålla. Den dagen kommer enbart yoga och vattengympa att erbjudas.

I paketet för veckan ingår flygresa från Stockholm eller Göteborg till Prag, transfer med buss från flygplatsen till hotellet, helpension (frukost, lunch och middag), guidad heldagshiking och en timme behandling (halvtimme massage och halvtimme kurbad).

Priset för resan är 8990:- (del i dubbelrum). Enkelrumstillägg: 500 kr. Tillägg för deluxerum 400 kr per person

Flygtider. Utresa: 21 Sept, Göteborg – Stockholm: 07.15 -08.15; 21 Sept: Stockholm – Prag 09.25 -11.20
Hemresa: 28 Sept, Prag – Stockholm: 11.50 -13.45; 28 Sept: Stockholm – Göteborg 14.55 -15.50

Anmälningsförfarande

Maila anmälan till: stinaalbihn@hotmail.com
Du anger
Namn
Adress
Personnummer
Val av rum (enbädds om du inte tar med någon rumskamrat, ange namn på rumskamrat om du tar med dig)
Pass nummer

Ange också ev födoämnesallergier
Anmälan är klar när du betalar din resa 8990. 1000 kr är deposition och kommer inte att återbetalas om du av någon anledning ändrar dig.
Inbetalningen görs till bg: 658-7281. Ange namn och personnummer.

Observera att vi har ett begränsat antal platser till resan, så först till kvarn maler-principen gäller.

Väl mött!

Exklusiv och Ultramodern träning på historisk kurort

March 8, 2016 in Blog

Vänner!

Den 21 september åker jag och min kollega Marie Diefke Sjöberg till
Park Hotell som är beläget i en anrik kurort i sydvästra Polen. Efter 
att ha rekat och undersökt flera ställen för vårt koncept kändes den här
 platsen helt självklar. Luften. Vattnet. Naturen. Maten. 
Behandlingarna. Träningsmöjligheterna. Alla viktiga delar för att kunna 
realisera syftet med vårt unika träningsupplägg.

Hälsobyn 
Finsberg är känd för sitt mikroklimat och hit har människor färdats för 
att dricka brunn sedan 1600-talet. I slutet av 1800-talet byggde man 
”hälsans hus”, en magnifik byggnad med en unik promenadhall där bla. 
Berlinsocieteten brukade frottera sig. Än idag kan man njuta av detta 
hus och även dricka av det unika, mineralhaltiga vatten som bla. sägs ha
 positiv inverkan på kolesterolnivåer och främja välbefinnandet.

Hotellet
Vi ska bo på erbjuder alla tänkbara behandlingar. Alltifrån klassisk 
massage till ölbad. Och det bästa av allt. Kvaliteten på behandlingarna 
är topnotch samtidigt som priserna är oerhört attraktiva. En behandling 
om dagen kommer ni att hinna med även om ni hänger på samtliga träningar
 under dagen.

Den träning vi bedriver under veckan är ett upplägg som baserar sig på en mix av kondition, 
styrka och rörlighet ochkommer att erbjudas i tre block per dag; 
morgon (lugnare träning i form  av yoga, promenad eller löpning), 
förmiddag (kvalitetsträning styrka eller löpning) och eftermiddag (yoga eller lättare konditionsträning). 
Träningen kommer mestadels att ske utomhus i form av hiking uppför 
skidbackar och berg; i form av löpning längs de slingor som löper i och 
runt orten; i form av styrka i hotellparken eller i form av atletyoga 
vid poolen. Inomhus erbjuds vattenjympa. Alla träningsformer kommer att 
vara nivåanpassad utifrån träningsvana och förmåga. (Inga förkunskaper
är nödvändiga!) En av dagarna beger vi oss iväg på guidad tur i form av 
heldagshiking i bergen, på ängarna och i naturen omkring hotellet.

Ta med dig mamma eller pappa, bästa vännen, kompisgänget eller 
livskamraten. Eller åk på egen hand. Varje kväll äter vi middag 
tillsammans och samlas, för de som så önskar, för föreläsning eller 
annan gruppaktivitet därefter. Träna så mycket ni har lust till under de
 tre träningsblocken, njut av behandlingar, hiking, relaxation och att 
ge dig själv det du behöver under en vecka för livet. 

Med oss har vi också med oss en särskild mappietränare: Maria Edholm Chami i 
syfte att säkerställa att alla nivåer på träningen kan erbjudas och 
tillgodoses på ett fullgott sätt.

Priset för veckan är 8990 kr
och då ingår flygresa från Stockholm eller Göteborg till Prag, transfer 
med buss från flygplatsen till hotellet, helpension (frukost, lunch och 
middag), guidad heldagshiking och en timme behandling (halvtimme massage
och halvtimme kurbad). 

Ni anmäler er genom att maila till marie@traningsguiden.net eller stinaalbihn@hotmail.com
Obs! Begränsat antal platser. 

Varmt välkomna
 

11 maj … årsdagen då alla celler i min kropp valde livet..

May 11, 2016 in Blog

Idag är jag ödmjukt trött, extra tacksam över varje andetag jag andas och lycklig att jag där och då för, nu en massa år sedan, med varje cell i min kropp valde livet till 100%!

Den 11 maj 20.30, 1993 krockade jag med ett träd då jag väjde för en ekorre. Det var första dagen på resten av mitt liv, fullt av “förstagångsupplevelser”, precis som ambulanshelikopterföraren utlovade när jag låg där, fixerad på britsen på väg till sjukhuset. Det var många “förstagångare” den natten.. Första gången jag flög helikopter. Första gången jag blev utsågad ur en fullständigt skrotad bil med “the jaws of life”, Första gången jag gjorde en catscan och många många andra skrämmande undersökningar. Det var dagen då jag bröt min nacke (C4-C5) och hade turen att ha en fantastisk neurosurgeon på plats (en av de bästa i USA, och också utbildande kirurg på Harvard med school) när de levererade mig till Boston City Hospital. Jag minns massor, trots att jag var in och ur koma under den första nattens undersökningar. Jag minns min irritation över att de ställde samma frågor om och om igen, som om jag inte skulle veta vem jag var, vart jag var och när det var… De, ville bara försäkra sig om att jag inte hade en hjärnskada. Jag minns dr Rossiellos blick när han till slut ställde sig över mitt ansikte, där jag låg fastspänd på britsen, och berättade att jag hade brutit min nacke, Att jag var så allvarligt “kvaddad” att han inte kunde förklara att jag överlevt över huvud taget. Han sa att det var ett under att jag levde, att jag inte bara kunde andas utan hade känsel och rörlighet kvar i mina armar och ben och att “hela jag var hel” förutom den brutna nacken. Hålla an sa han var säker på att tack vare att jag var så stark hade jag orkat hålla mitt huvud såpass att de benbitar som slitits loss från mina nackkotor inte trängts in i ryggmärgen, men han sa också att det inte räckte med den förklaringen. Han sa, att jag inte skulle tacka bara min skyddsängel, utan mina skyddsänglar då jag måste ha en hel kör som skyddade mig den kvällen. Att det var ett under att jag var vid liv, och mer därtill.

Min första fråga, och något jag idag kan titta tillbaka på och faktiskt känna mig både stolt och imponerad av mig själv över att fråga… min första frågor var. “Ok, hur fixar vi detta? Vad har du för plan? Vad gör vi?”.  Minns också hans förvånade blick över just de frågorna. Han kanske hade förväntat sig en ledsen rädd liten tjej. Men jag. Var redan i fasen “nu fixar vi den här skiten, jag har inte tid att ligga här.. “. Min kropp hade redan valt att LEVA. Mitt hjärta, min kropp och min kropp in i minsta cell valde LIVET,  trots att skadorna på nackkotor i en smäll där alla krafter talat för att jag borde ha gått ett annat öde till mötes. Jag var mitt i den fighten när min läkare gav mig beskedet om “the damage controll”.. SÅ. Vad har du för plan för att laga nacken, var den enda självklara frågan att ställa först. Efter lite “mankemang” med operationsklartecken och prepp “körde vi”..

Resten är fortsatt magi. Dr Rossiello och team opererade mig i 15 timmar den 13 maj. De byggde om mina två nackkotor med ben från höften och stabiliserade upp med ett titanspänne från C3-C6. Ett spänne jag går omkring med än idag. De lödde ihop mig med en ny teknik så jag skulle slippa fula ärr på höft och i hela nacken, blev faktiskt rätt ok. 20 timmar efter operationen var jag uppe och gick (tydligen någon form av “upp och hoppa rekord”).  Min läkare var där och då, inte imponerad utan ganska orolig över mig. Och irriterad.. jag var just då mest orolig för att jag inte skulle kunna springa igen på ett “vettigt sätt” då jag hade ont i mitt knä.. 2 veckor efter olyckan skrev jag ut mig från sjukhuset då jag inte stod ut med att driva omkring bland alla sjuka människor och inte göra något vettigt. (någon form av rekord). Min fantastiska “Bostonfamilj” tog emot mig hemma. Jag fick inte lyfta mer än ett pund (454gram) och skulle iaktta försiktighet. Men jag fick med mig ett klartecken på att gå, köra vattengympa i pool och cykla på motionscykel. I 10 veckor på hemmaplan (i en liten fin förort till Boston) levde jag på “bäst jag kunde” i min nackkrage. Var inne och röntgades varje vecka och Dr Rossiello “träffade bara min nacke” via röntgenplåtar varje vecka, vi hade enbart telefonkonsultationer. 12 veckor efter bilolyckan var det dags för min “slutkontroll”. När jag så klev in på hans kontor och vi sågs för första gången på 10 veckor tittade han upp och utbrast förvånat.. “oh dear.. rarely my patients bounce into my office 12 weeks after their necksurgery”… dare I ask you, what have you been doing..”..

Jag svarade.. “..men du sa ju att jag fick röra på mig.. och han frågade igen. Jag berättade… varje dag har jag gått ca 6km varje morgon, gjort vattengympa 1 timme per dag i poolen och cyklat 45 minuter på motionscykeln varje kväll.. Du sa ju jag fick träna om jag inte lyfte mer än 454gram, sprang, hoppade och eller vred på mitt huvud.. det har jag gjort”.. Hans respons var. JA, det gjorde jag visst. Och här är du, full av liv.

Det var dagen han efter min andra MR och en massa andra spännande undersökningar, friskförklarade mig. Det var dagen han sa. Åk hem och fortsätt lev, du har fått en gåva. Livet! Vårda det, njut av det och se till att göra gott på vägen. Det. Var min läkares sista ord till mig, där i Boston den 8 augusti. Och det. Försöker jag göra så gott jag kan.

Är otroligt tacksam för att jag fått chansen att leva. Glad att jag hade den där änglakören med mig den där kvällen! Glad att jag hade “bästa gubben som kapten” för läkarteamet som opererade mig den dagen!  Varje dag, tränar jag och kör på precis som “vanligt” , det  det är det roligaste jag vet (vilket det är. träna och TA I är bara så underbart, på cellnivå! Jag både vill och MÅSTE ta hand om mig, detta är den enda kropp jag har. Mitt liv. Mitt ansvar! Jag har fortfarande inte fått de där problemen läkaren pratade om att jag nog skulle få efter några år, som skulle innebära en ny gigantisk operation. Jag ser till att hela tiden hålla mig stark, rörlig och tar hand om mig på bästa sätt. Känner att jag har det ansvaret, att jag är skyldig mig själv -och min änglakör- att ta det ansvaret och att vårda det liv jag fått, dubbla gånger.  Träning och hälsa i fokus är en självklarhet för mig. Försöker ta det ansvaret att smitta av mig av träningsglädje till så många som möjligt. Livet. Är här och nu. Så. Låt oss ta hand om, vårda och uppskatta den hälsa vi har!

Vi. Tror såklart på änglar i vårt hus!

<3

 

Mer om hälso- och träningsveckan till Polen

March 20, 2016 in Blog

Hotellet ligger uppe i de polska bergen; mycket nära den tjeckiska gränsen. Vi kommer att befinna oss på ca 600 m höjd över havet (och såklart ännu högre upp på våra olika hikingturer). Många uthållighetsidrottare (exempelvis har polska skidlandslaget en ”hub” i närheten) förlägger sin träning här då det mikrobiella klimatet bl.a. erbjuder en mycket god höghöjdseffekt.

Den övergripande träningsprogrammeringen ser ut enligt följande:

Morgonpasset: ca 45 min jogg/promenad/yoga med primärt fokus att väcka och förbereda kroppen.

Dagpasset: ca 90 min (upp till 120 min) Löpning. Marie Sjöberg Diefke kommer att ansvara för distansträning. En distansträning som kommer att förläggas på närliggande stigar men också på ett populärt landsvägsparti där många löpare håller till. Hiking/promenad. Maria Edholm Chami håller i lugnare bergs- och hikingpass. Hon ansvarar dessutom för ”våga springa”-passen. Hiking/Bergsträning: Jag fokuserar på kraft- och syrauthållighet i skidbackar och berg som ska att erövras såväl uppåt som nedåt.

Eftermiddagspasset: ca 60min. AtletYoga (vi stretchar framförallt muskulatur som används specifikt under lägret). Löpskolning/fartträning (fokus på teknik och optimering av löpsteg). Styrketräning med kroppsvikt som primärt redskap och fokus på funktionalitet. Vattengympa (i hotellets regi)

Nivåerna och intensiteten på träningspassen kommer att vara anpassade så att alla kan delta. Såväl nybörjaren som elitmotionären kommer att utmanas på adekvat vis. Varje dag väljer du som deltagare ditt spår. Allt utifrån dagsform och energi.

En av dagarna ger vi oss iväg på ett längre guidat hikingpass i bergen som tar tre till sex timmar beroende på vilket tempo du väljer att hålla. Den dagen kommer enbart yoga och vattengympa att erbjudas.

I paketet för veckan ingår flygresa från Stockholm eller Göteborg till Prag, transfer med buss från flygplatsen till hotellet, helpension (frukost, lunch och middag), guidad heldagshiking och en timme behandling (halvtimme massage och halvtimme kurbad).

Priset för resan är 8990:- (del i dubbelrum). Enkelrumstillägg: 500 kr. Tillägg för deluxerum 400 kr per person

Flygtider. Utresa: 21 Sept, Göteborg – Stockholm: 07.15 -08.15; 21 Sept: Stockholm – Prag 09.25 -11.20
Hemresa: 28 Sept, Prag – Stockholm: 11.50 -13.45; 28 Sept: Stockholm – Göteborg 14.55 -15.50

Anmälningsförfarande

Maila anmälan till: stinaalbihn@hotmail.com
Du anger
Namn
Adress
Personnummer
Val av rum (enbädds om du inte tar med någon rumskamrat, ange namn på rumskamrat om du tar med dig)
Pass nummer

Ange också ev födoämnesallergier
Anmälan är klar när du betalar din resa 8990. 1000 kr är deposition och kommer inte att återbetalas om du av någon anledning ändrar dig.
Inbetalningen görs till bg: 658-7281. Ange namn och personnummer.

Observera att vi har ett begränsat antal platser till resan, så först till kvarn maler-principen gäller.

Väl mött!

Exklusiv och Ultramodern träning på historisk kurort

March 8, 2016 in Blog

Vänner!

Den 21 september åker jag och min kollega Marie Diefke Sjöberg till
Park Hotell som är beläget i en anrik kurort i sydvästra Polen. Efter 
att ha rekat och undersökt flera ställen för vårt koncept kändes den här
 platsen helt självklar. Luften. Vattnet. Naturen. Maten. 
Behandlingarna. Träningsmöjligheterna. Alla viktiga delar för att kunna 
realisera syftet med vårt unika träningsupplägg.

Hälsobyn 
Finsberg är känd för sitt mikroklimat och hit har människor färdats för 
att dricka brunn sedan 1600-talet. I slutet av 1800-talet byggde man 
”hälsans hus”, en magnifik byggnad med en unik promenadhall där bla. 
Berlinsocieteten brukade frottera sig. Än idag kan man njuta av detta 
hus och även dricka av det unika, mineralhaltiga vatten som bla. sägs ha
 positiv inverkan på kolesterolnivåer och främja välbefinnandet.

Hotellet
Vi ska bo på erbjuder alla tänkbara behandlingar. Alltifrån klassisk 
massage till ölbad. Och det bästa av allt. Kvaliteten på behandlingarna 
är topnotch samtidigt som priserna är oerhört attraktiva. En behandling 
om dagen kommer ni att hinna med även om ni hänger på samtliga träningar
 under dagen.

Den träning vi bedriver under veckan är ett upplägg som baserar sig på en mix av kondition, 
styrka och rörlighet ochkommer att erbjudas i tre block per dag; 
morgon (lugnare träning i form  av yoga, promenad eller löpning), 
förmiddag (kvalitetsträning styrka eller löpning) och eftermiddag (yoga eller lättare konditionsträning). 
Träningen kommer mestadels att ske utomhus i form av hiking uppför 
skidbackar och berg; i form av löpning längs de slingor som löper i och 
runt orten; i form av styrka i hotellparken eller i form av atletyoga 
vid poolen. Inomhus erbjuds vattenjympa. Alla träningsformer kommer att 
vara nivåanpassad utifrån träningsvana och förmåga. (Inga förkunskaper
är nödvändiga!) En av dagarna beger vi oss iväg på guidad tur i form av 
heldagshiking i bergen, på ängarna och i naturen omkring hotellet.

Ta med dig mamma eller pappa, bästa vännen, kompisgänget eller 
livskamraten. Eller åk på egen hand. Varje kväll äter vi middag 
tillsammans och samlas, för de som så önskar, för föreläsning eller 
annan gruppaktivitet därefter. Träna så mycket ni har lust till under de
 tre träningsblocken, njut av behandlingar, hiking, relaxation och att 
ge dig själv det du behöver under en vecka för livet. 

Med oss har vi också med oss en särskild mappietränare: Maria Edholm Chami i 
syfte att säkerställa att alla nivåer på träningen kan erbjudas och 
tillgodoses på ett fullgott sätt.

Priset för veckan är 8990 kr
och då ingår flygresa från Stockholm eller Göteborg till Prag, transfer 
med buss från flygplatsen till hotellet, helpension (frukost, lunch och 
middag), guidad heldagshiking och en timme behandling (halvtimme massage
och halvtimme kurbad). 

Ni anmäler er genom att maila till marie@traningsguiden.net eller stinaalbihn@hotmail.com
Obs! Begränsat antal platser. 

Varmt välkomna

tankar efter tävling.. om att skapa kärnminnen.. om att våga tuffa till sig OCH våga ha skoj!

February 8, 2016 in Blog

I bilen idag.. dagen efter minis tävlingsdebut pratade vi en stund om vad hon känner efter sin första brottningstävling. En tävling, som vi kallade matchträning för att hon faktiskt inte trodde att hon vågade tävla, inte ville tävla och inte tyckte det var “hennes grej” att tävla. Hon satt där och pillade på sin medalj, som hon haft hängandes om halsen på “firningslunchen” i går, på bion efter tävlingen och som låg på bänken i entrén,  för att inte glömmas att tas med till skolan idag. En medalj hon ville visa för sina klasskompisar i morgoncirkeln, som hon slitit hårt för och som hon verkligen verkligen är stolt som en tupp över.

Hon stod inför ganska många utmaningar igår. Enda tjej från ÖIS tjejgrupp, så hon kände ingen annan från sin klubb. Hon “drog några uppvärmningskullerbyttor” innan den gemensamma uppvärmningen. Sedan var det samling i öis-teamet och lite genomgång. Gott så. Men.. efter första matchen igår, när det “liksom blev rätt platt fall” .. tänkte jag inom mig.. att nu .. blir hon nog ledsen och vill inte vara med mer.. Hon var inte riktigt beredd. Det är stor skillnad på att träna och på att vara i tävlingssituation. Det är något man faktiskt måste uppleva, i tävlingssituation. Men det är såklart också viktigt att känna att den situationen inte är nedtryckande, stressande och. Tråkig. Det är då det är fantastiskt med underbara ledare som kliver in och coachar på saker att tänka på, att fokusera på och göra. Som skapar en känsla av att  “jag har det” , “detta är möjligt” och “jag kan det här” …  den tryggheten av att känna att “jag vågar” … den inställningsskillnaden, gör verkligen skillnaden. Hon ställde sig och bara körde, lyssnade på tips från coachen och drog fram en blick jag inte sett där innan (som jag tror man nämnt att finns i familjen;) ..).  Härliga stämning när de andra föräldrarna också hejade på, som inte känner henne, då hon är i en annan grupp.. men. Igår insåg hon att, det är det som är att vara med i en gemenskap i en klubb. Hon vann inte, men hon stod upp, tuffade till sig, gjorde sitt bästa, kämpade Och hon. Bara körde på. Jag. Var där i roll som mamma. Jag känner att det var otroligt härligt att se att ledarna verkligen finns där för barnen och mitt jobb som förälder är att finnas där -såklart., men inte störa det fina samarbetet som uppstår mellan adept och tränare. Den tilliten! Coolt!

Det sista hon sa igår kväll var, “mamma .. det var faktiskt skoj, jätteskoj idag… Det är jätteskoj att titta på när de andra brottas och det var ännu roligare att brottas själv…  och du mamma… jag vill ha en såndär ÖIS-overall också” .. Det gjorde mig genuint jäkla glad, hela vägen in i hjärtat! För. Det viktiga var absolut inte att hon skulle gå ifrån sin första tävling och ha vunnit, men gå ifrån sin första tävling med en positiv upplevelse att sätta in på självkänslekontot.

Så till dagens prat i bilen. När svaret på min fråga “vilka saker känner du idag, när du gjort något du inte trodde om dig själv att klara av”… och med ett leende på läpparna så svarar hon..

*glad

*stolt

*modig

*nöjd

*stark

Och dessa ord. Mina vänner. ÄR några av de finaste orden man väl kan känna om sig själv. Rätt in på stora kontot för trygga, härliga kärnminnen, tänker jag.

Under rubriken … “tävlingstrollet är begravt – tävlingsglädje är född”.. Såklart behöver man inte tävla för att utmana sig. Men att våga utmana sig, att göra något du inte tror om dig själv och när du gjort det. Känna att vi kan så mycket mer än vad vi tror om oss själva. När vi vågar lita på vår inre kraft och förmåga och släpper på prestationskrav.  Där prestationstrollet istället blir glädje över att våga. Att bara göra och njuta av nuet. Då brukar det hända rätt magiska saker. Oavsett om det är inom idrott, skola, jobbet eller livet i stort.

Så glad att jag har en grym mini att lära mig saker av hela tiden! Vi har alla saker vi inte tror om oss själva att klara, och därför kanske låter bli att göra. Att våga testa sig och sina förmågor,  gör gott. Att våga sticka ut näsan ur trygghetszonen är där där vi kan upptäcka nya saker med oss själva. Vi kan för det mesta mer än vi tror om  oss själva. Som barn, vågar vi göra “fel” och någonstans skall vi sedan helt plötsligt kunna allt och det är också alltsomoftast då som vi slutar våga testa saker vi inte vet att vi “liksom kan”..  men rädslan att misslyckas… hämmar våra möjligheter att lyckas, mycket!  Så låt oss i god “barnaanda”, våga det där vi vill göra, men skjuter på för att vi inte tror att vi kan. Ibland behöver man en coach i hörnan som skriker ut grymma tips som gör att vi fokuserar på vad som skall göras istället för att hamna i tankar om tvivel på förmågan. Att be om hjälp är inte fel. Att be om hjälp är smart!

Det sista hon sa när hon klev ur bilen var. “Och du mamma.. idag. Behöver jag massage”.

Ok. Får blir så.

“Jag måste få fråga… är det bara muskler eller har du en bäbis i magen”…

October 29, 2015 in Blog

Under rubriken.. Ännu en fråga jag önskar att jag sluppit få.. eller kanske är det tur att jag får dem, så att det finns en chans att riktigt “outa” vad många människor det tydligen finns där ute som ger sig rätten att ställa ganska närgångna frågor till människor de inte känner med tanken att “jag har henne som instruktör, alltså har jag med hennes kropp och privatliv att göra”..

Vi tar det från början. Efter mitt yogapass häromdagen kommer en okänd man från klassen fram till mig och säger helt frankt “jag måste få fråga.. är det bara muskler på dig eller är det en bäbis i magen”. Jag. Brukar kunna ha svar på tal, men blev faktiskt helt ställd. Och fick fram ett… “det är muskler”.. Sen, när han lämnat salen och jag reflekterade över hans fråga började jag ganska snabbt att också reagera. Första tanken var, är min mage SÅ putig att jag ser gravid ut? Ja. Jag är musklulär. Ja jag tränar mycket mage, men har jag verkligen SÅ anmärkningsvärt mycket muskler att man efter ett pass känner att det är DEN frågan man verkligen måste ställa till mig i min yrkesroll. Jag är högskoleutbildad friskvårdspedagog, yogainstruktör, har arbetat med utbildning av såväl kettlebell, som styrkelyft och kroppsviktsträning för StrongFirst, är personlig tränare och fystränare (tränar bland annat landslagsbrottare och landslagsfäktare) och jag älskar träning, både att träna själv och att träna andra!

Hur kan min mage hamna i fokus då undrar jag.. och hur kan kännas ok att komma fram till mig och bara “rätt på” ställa den frågan? Är det “bara muskler eller har du en bäbis i magen”?  Hur kan en mage vara så utbuktande att den hamnar i fokus efter ett yogapass? Ett yogapass som handlade om allt annat än mig, där intentionen med stunden var att vara i sin kropp, vara i nuet och inte värdera sin “prestation” på mattan utan verkligen välja alternativ som kändes njutbara för såväl kroppen, hjärtat och knoppen. En göra gott för sig stund utan krav. Skönt, fridfullt och inlyssnande till den egna kroppens signaler – liksom.

För det första. “Måste fråga”. Varför då? Vad har min mage med min yogaklass att göra? Vad i min roll som tränare/instruktör ger personen i fråga den rätten att känna att den frågan “måste ställas” ? Tänk er in i situationen om man skulle gå in på en mataffär och helt plötsligt “vara tvungen att ställa samma fråga” … eller till en läkare, tandläkare, busschaufför, bibliotekarie.. ja ni fattar. Det skulle ingen “känna sig tvungen att göra” .. men till mig i min yrkesroll som -i detta fall- yogainstruktör. Är det -tydligen- en relevant fråga.

Jag blev FÖR tagen på sängen, förvånad, ställd och paff för att finna mig. Och Svaret blev därför just “muskler”, sedan vände jag ryggen åt honom och gick. Jag bestämde mig för att “skita i honom” och bara gå vidare. Men frågan har legat kvar i mitt bakhuvud, jag kom på migsjälv med att “dra in magen” och funderade över alternativ magövningar för att min “muskelmage” skall se plattare ut. Har kommit på mig själv med att jag önskat att jag varit lite mer vass och svarat bättre än -”muskler”. Önskat att jag åtminstone kommit mig för att svara.. “det har du inte med att göra” .. men et är ju inte ett trevligt svar och jag.. ville inte vara otrevlig. Fast. Jag kan tycka. Att det kanske hade varit det bästa att svara just -”DET HAR FAKTISKT DU INTE MED ATT GÖRA”..  Min bukhinna har inte dragit ihop sig som den efter graviditeten och jag har, trots superstarka magmuskler blivit erbjuden att operera mig, både för att jag också har ett navelbråck och för att mitt bukstöd är helt beroende av att jag hela tiden håller mig väldigt stark i mina magmuskler. Men jag har tackat nej, för att jag just nu faktiskt inte känner att jag varken har tid eller behov av att göra operationen. Jag jobbar med mängder av magövningar för att “hålla mig på plats istället”, såväl de djupa, de diagonala som de raka magmusklerna.. Ibland, när jag tappar koncentrationen, putar -tydligen- min mage ut så mycket att man måste fråga om den. Ja, jag har tänkt mycket på denna fråga och hur den “landade” hos mig. Sedan. Blev jag faktiskt rätt arg. Så här ska det inte behöva vara. Varför ska jag behöva förklara min mage? Jag är dessutom väldigt noga med att “vara påklädd” för att inte min kropp skall hamna i fokus när jag instruerar och tränar. Den är vad den är -för övrigt jäkligt stark- och den är MIN. Det är samma orätt att ställa den frågan, som att känna att det är viktigt att fråga om jag ska äta all den där maten..

Är en “musklig tjej” är SÅ konstigt? Jag har vid andra tillfällen fått frågan “är du inte rädd att få för stora muskler när du tränar så hårt”.. Alltså. Återigen. Så lätt är det inte att bara helt plötsligt se ut som hulken.. och Alltså, återigen. ÄR det det minsta “något som bryr någon annan än just -mig? “… och hm vänta.. är det en relevant fråga att ställa till någon du inte känner? Och är det verkligen den fråga du behöver känna att du “måste ställa” efter ett pass? Eller kan det vara så att andra saker – som din träning, din upplevelse av träningen och hur vi kan göra den än mer relevant för DIG, av större värde att ställa. Tänker jag.

Kan vi inte bara konstatera. Att jag älskar att träna, jag tränar mycket och då borde det väl synas. För annars, tror jag faktiskt att jag skulle behöva utvärdera min träning. Om det inte syntes att jag tränar alltså. Och hörrni. Är det verkligen det viktiga? Att jag har en putig muskelmage? Eller är det s att andra saker är av större värde? Att jag är “typ den friskaste jag vet”, att jag “typ både kan stå på händer, springa en mil, göra spagat och ganska lätt marklyfta 120kg, gör “typ 40″ i brutalbänken men framförallt att jag kan leka järnet med min 8 åriga dotter både i poolen, i ringarna, på gräsmattan och sådär ändå.. Att inte bara orka med livet, utan kunna leka och njuta av livet både idag och i framtiden.

Jag vet vad jag tycker.

Nu. Åker jag och tränar, mig och någon annan..

Njut av livet därute!

 

Halloween…Mustig Pumpasoppa.. MUMS!

October 21, 2015 in Blog

Idag… hann jag med att vara sådär “projektmammig” som jag älskar att hinna med att vara mellan egen träning, mina privata klienter och de pass jag håller. Idag, efter mathandling gjorde Mini och jag Halloween”fint” här hemma… gjorde utekrukan höst piffig med ljung och jox, skar ut pumpan -som hon döpte till Evert av någon outgrundlig andledning och tog tillvara på hela pumpans innehåll. Pumpafröna rostades i ugnen och av “köttet” gjorde jag en mustig soppa. Soppa är en favoriträtt speciellt såhär på hösten. Den värmer så otroligt gott i magen och att det är gott, är en solklar bonus. Pumpasoppan var ett matlagningsexperiment utan recept och massa chansning på att några favoriter skulle passa ihop. Och med given inspiration av den kommande julsäsongen, smaksatt med bland annat pepparkakskryddor… Avsmakad, i min mening… MUMS!

Receptet på min soppa, för dig som vill prova dig på att laga..

Innehållet av pumpan (köttet på väggarna), ca 500gram

I burk kokosmjölk

500g passerade tomaterT

1/2 l vatten

2 stora morötter

2 röda lökar

200g röda linser

1krm ca av: kanel, ingefära, malen kryddnejlika, svartpeppar, vitpeppar, spiskummin och cayennepeppar

1 tsk salt

Koka samman alla ingredienser i ca 40min. Mixa sedan soppan så att den blir slät. Smaka av.. jag ÄLSKAR riktigt stark mat, så i min egen tallrik, lägger jag mest troligt i både extra cayennepeppar, ingefära och spiskummin.

Tips på tillbehör.. Servera soppan med en stor klick  guacamole (jag mosar bara min avocado och kryddar med svartpeppar och vitlök). Är soppan huvudrätt så tycker jag personligen att det är supergott att rosta rotfrukter (stavar av morötter, palsternacka och rödbetor) i ugnen att ha till. Proteinkälla? För mig gärna, stekt kyckling eller lax är favoriter, men det funkar även med viklet kött som hels eller kokta ägg. Tillbehören till soppan kan vara “lite det som finns hemma, tänker jag.

Min soppa. Blev i min smak. MUSTIG och MUMSIG! Testa om du vill

En kille kommer fram till mig.. tittar på min lunch och säger… ska DU äta allt det där..

October 19, 2015 in Blog

Min första tanke var.. och det var också det jag svarade…  ehhhh… jaaaaa… det ska jag… sen .. lyckades jag samla mig och klämma till med ett… eller vad menar du?  … Varpå han fortsätter med .. mycket mat för en liten tjej.. och jag … bara tog min tallrik med grönsaker och min linssoppa och gick. Men seriöst. Det jag först önskade att jag sagt var.. Ja.. Jag har idag fram tills nu gått 45min, haft två yogaklasser, gått 45min och styrketränat i nästan 1,5 timmar innan min lunch. TROR NOG min kropp BEHÖVER påfyllning inför eftermiddagens löpklient och lite annan coaching.. På min tallrik stora mängder grönsaker och i soppskålen linssoppa med kycklingbitar. Bra bränsle som både ger mättnadskänlsa, är mycket “tugg”, inte varken toksvänger blodsockret snabbt uppåt och som också hålls på en kämn nivå länge. Går inte in mer på kostdetaljer just nu. Just nu, mer “igång på” att ge sig rätten att bara knata fram till en bekant och kommentera matmängd…. jag KUNDE också ha sagt… “…och jag antar att det är du som ska äta den där kaloribomben som ligger på din tallrik efter att ha suttit stilla hela dagen (vet vad han jobbar med och att han inte tränar så mycket…) men. För dig som liksom jag tränar mycket, så vet du hur “kort i tanken man kan bli” när man tömt sina depåer efter ett träningspass och hur lätt det blir en “arg stina av en hungrig stina” … Det är inte för intet som uttrycket HANGRY finns.. “Hungry+Angry” . .. så istället för att försöka förklara att jag tränat hårt och varit i rörelse hela förmiddagen, ätit frukost 6 timmar tidigare och att jag var jätte jättehungrig. Men. Jag valde att ta min mat och sätta mig ner och äta.. Sen liksom kom det över mig.. den där frustrationen  … Först. Känslan av att vilja förklara min portionstorlek av sallad och linssoppa. Sedan in irritation över att känna att jag vill förklara mig. Vad vet han om vad jag behöver och vad har han, en utomstående, med min mat, på min tallrik att göra?  

Vad ger “folk” rätt att kommentera att man äter så nyttigt, så mycket och är så noga med vad det är “man” stoppar i sig? Hur kan det vara, ehhh,,, provocerande? 

Ja jag äter mycket. Inte så konstigt, Jag tränar mycket och är i rörelse hela dagarna. Jag älskar att träna och jag tycker om  MAT! Tur det. Jag behöver bra näringsrik mat för att orka träna och tänka, för att inte bli sjuk och för att orka vara alert även för de personer jag tränar. Jag (Vi alla) behöver bra mat för att fungera på bästa sätt, både kroppsligt, känslomässigt och mentalt. Inget konstigt – egentligen. Det konstiga är att det är konstigt! Det är ett rätt tydligt fenomen. Det är lätt att vid en middag eller fika med vänner öppet ifrågasätta den vid bordet “.. du som tränar så mycket …  och så bla bla bla…”  Att kommentera någon som inte väljer att inte ta en kaka, ett glas vin, en efterrätt eller välja bort något.. men ve och fasa om det skulle kommenteras åt motsatt håll… tänk dig tystnaden om man under en middag med vänner skulle säga.. “men seriöst… ska du verkligen äta/dricka det där, är det verkligen bra för dig?”.. 

Det är ingen som ifrågasätter någon som är noggrann med att fylla bilen med rätt bränsle. Har man en snabb sportbil (låt mig för en stund låtsas att jag är en snabb sportbil ok.. ;) …) tankar man hm.. kanske 98oktanigt = “rallybilsbränsle” .. ok erkänner USEL på sportbilsbränsle.. !!. Har man en dieselbil, tankar man. Diesel och har man en gammal folkvagn, så kanske man låter bli att tanka och hoppas att skiten ska skära så man får köpa en ny bil. Jag har bara en kropp och vill ha den skadefri, stark, full av energi. Inte bara idag utan även nästa dag, vecka, månad och åren som kommer. Detta KAN jag påverka. Och jag vill det! Jag väljer ofta att laga mat hemma. Det är väldigt mycket enklare att se till att det blir rätt bränsle i kroppen om man är med i produktionen och har minsta möjliga hel/halvfabrikat.  Dessutom tycker jag att det är skoj och mysigt att laga mat. Gärna grytor, långkok. Sådana där som får stå och puttra en hel dag, samtidigt som jag kan hitta på annat. Träna, hänga med familj och vänner.. eller bara vara. Det funkar. För mig. Men jag äter också ofta ute och är, jag vet, ganska “besvärlig” med vad jag inte vill ha och vad jag vill ha.. Tar gärna den “pucken” för det är min kropp och jag vet vad den behöver.

Jag vill vara tydlig med att det ena inte utesluter det andra. Man får äta det man vill och träna det man vill. Jag också! Jag dömer ingens livsstilsval. Jag bara reagerar på att det haglar kommentarer om att vara nyttig. Jag arbetar med träning och hälsa, och jag har slitit hårt för att utbilda mig inom detta område som jag brinner för. Jag vet hur mycket jag behöver och ser till att få det, både avseende träning, kost och sömn. Detta är mitt val. Ett livsval jag är nöjd med och stolt över. Och gissa vad. För mig personligen, är det ingen uppoffring att äta “näringsrik (nyttig) mat”, att gå och träna och att se till att få mina 8 timmars sömn. Det är enkelt för jag älskar att träna, jag tycker OM den mat jag lagar och äter och jag gillar att sova:) … Vill du, ta hjälp av mig och- eller inspireras av mig. Kul! Hör av dig. Vill du inte. Helt ok! Jag lovar, jag kommer inte att kommentera varken din mat, hur mycket du tränat/inte tränat eller vad du dricker.. Jag. Lovar, (gäller nästan alla.. och för dem det inte gäller… det är del av mitt jobb att vara en “jobbig jäkel” :) …) 

Nu. Låt oss njuta av maten, den gör gott för både kropp, knopp och hjärtat!

<3

några tankar om träning.. att våga “våga ansträngningsnivån”.. och att inte alltid “döna på” …

October 13, 2015 in Blog

Min egna träning är varierad och oftast ganska högintensiv och jag har lyxen att kunna köra “ganska långa pass” .. Som jag tidigare skrivit, gillar jag att både klämma in 45 min kondition /steady state för att “städa kroppen”, landa i kroppen och verkligen känna vad jag vill och behöver träna just den dagen, men även träna styrka, leka med olika kroppsvikts/ringvaranter och stretcha länge. Oftast varvar jag något starkt, med något skoj, prehab, mage och något exsplosivt.. så många varv jag kan hålla kvaliteten uppe på mina övningar. Ibland. Blir det “bara” löpning och stretch,  ibland mest stretch och yogabalansjox.. Allt utifrån vad som känns rätt i kroppen den dagen. Tog med mig känslan av “flow” från söndagens 2 timmars inversioner och sedan lågintensiv träning med både 75min promenad och 50 min löpning till måndags”krossen”.. 

Igår var en dag i fullständig träningslyckorus. Jag körde för första gången på en månad ett pass utan att ta hänsyn till min armbåge och det var hur härligt som helst att bara lita på att kroppen funkar och. Köra! Den känslan! Lycka! Allt tack till David för laser och Anna för akupunktur, det har verkligen hjälpt min armbåge att läka supersnabbt! Började dagen med att yoga i två timmar (bra uppladdning för det egna träningspasset..)

Passet: 30min rodd (ca 6,3KM) som uppvärmning. 5 rundor: 15 Ryggresningar (20kg) + 10 Swingar (48kg kettlebell) + 1 Militärpress & 5 Windmills H/V (20kg kettlebell) + 50 Situps + 10 Boxjumps.I I vilan mellan seten 5 min  = ca 1,1K rodd.(4K) och sedan en lång härlig stretch. Lycka! Swingarna, Pressarna och hoppen är fullkrafts”prylar” för mig, windmillsen fullkontroll och prehab “prylar”, ryggresnignarna och magen stabilitetsstyrka. Rodden mellan seten fungerar för mig som samling  inför nästa varv, genomblödning /  städning av musklerna och för att hålla mig i flow.

Idag vaknade jag och kände mig lite trött och sliten i kroppen. Har kört på rätt rejält ett tag och valde därför att lägga dagens träning på en annan nivå. Jag har jämfört med igår, kört väldigt annorlunda i intensitet och fokus… fast likt i upplägg. 30 min rodd 6,1K (lite mjukare roddtag bara).. sedan 6 varv; 2 OHQ med 40kg + 20 inkast med medicinboll+ 50 situps och långa stretchar ffa av höftböjare, baksida/framsida lår och säte. Alternerande där stretchen landar mig efter varje runda av starkstabilt. Over Heas Squatsen var llångsamma långsamma (på gränsen till religiösa :) ) för att fokusera på axel/höft rörlighet och stabilitet och uthållighetsstyrka i ryggen. Medicinbollskasten av mer explosiv natur situpsen kopplar ihop mig (jag gör 10 raka, 10 Höger, 10 raka, 10 vänser och 10 raka). I ett lugnt och väldig sansat “odönigt” tempo. Känslan efter ett pass där pulsen hela tiden får landa och inte döna, där det är fokus fullt ut på att vara “rätt i kroppen” och ta tid på sig och på att röra sig som en enhet. Att sitta ihop. Den känslan är så grym. Och den energin som byggs upp under ett sånt pass.. tar jag lätt med mig till nästa. Som lär bli ett “bombarpass”. För så fungerar min kropp. Tar jag en dag med lite mer “totalkontrollsträning” blir dagen efter Stark, Sprudlande och Full av överraskningar. 

Vad jag ska köra, bestämmer jag på löprundan.. laddar för 8-11 K.. bestämmer inte längden på löprundan innan, väljer inte ordning på låtarna på min spellista och tänker njuta hela rundan, känna vad kroppen vill ha och leka loss.. Så funkar jag som bäst. Ibland dönar jag, ibland mystränar jag och för det bästa hinner jag med båda på mina dagar av träning.

Skoj! Starkt! Svettigt! …lite “Spaceat”!

Vardagslyx… gud så gott!

October 11, 2015 in Blog

Kesella är “superinne”.. alla äter det och det är SÅ bra.. och kommer i massa smaker och är SÅ nyttigt.. faktum är. Jag är med. Jag har ätit Kesella med, frysta bär, mandlar, gojibär och kanel till Frukost och kvällsmål.så länge jag kan minnas. Spelar ingen roll att tid går. Det är så gott, jag bara tröttnar inte. Det är som att äta sin favoritglass till frulle jämt..  SÅKLART. Glass är Gott! Jag är väldigt laktosöverkänslig och kesella är den enda mjölkprodukt som funkar för mig och som jag samtidig gillar, så det är såklart viktigt att den är just laktosfri. Butikerna bombas just nu med olika smaker, dock inte i samma utsträckning på laktosfria hyllan, och jag är inte så säker på att alla smaktillsatser är så “jättenaturliga och bra för oss i längden”, men kul med smakvariation. SÅ för att säkra upp att det inte är några onödiga (läs skumma) aromämnen i har labbat lite själv. Kanel i kesella är dundergott! Kaffesmak, en mardröm! Kardemumma (ni vet kanelbulledegsmak), helt ok. Och för att ta saken i egna händer och inte gå och hoppas på att de skall göra en laktosfri variant av höstens nyhet…

PEPPARKAKSDEGSSMAK på Kesellan… Och det är verkligen SÅ GOTT SOM DET LÅTER!! Och bara att blanda och äta. LYX! Pepparkaksdegsglass med bara bra grejer till frukost. Receptet från mig är BUSENKELT.. lek dig fram med kryddorna så det blir perfekt för dig.. Kryddmängden är väldigt individuell och beror fullt ut  på hur “kryddig” du är.. För de som känner mig vet ni att jag gillar när det “sticker till lite” av smakerna så jag har valt dubbelt det jag skriver men testa såhär:  Du tar.. 250g kesella. 1/2 tsk kryddnejlika, ingefära och kanel. Rör ihop ordentligt och servera med dina favorittillbehör eller på gröten, pannkakorna, våfflorna … Jag har det som bas och toppar med massa Frysta hallon och jordgubbar (250-500g: för STOR GLASS :) .. ) en näve mandlar, lite gojibär och kanske solrosfrön. Rör om och äter. SÅ GOTT att man bara .. Känns så lyxigt och det är verkligen superraketbränsle för förmiddagens tränings och livsbus! 

 MUMS! Testa vettja!

 

Laser … funkar fantastiskt bra – för mig.

October 4, 2015 in Blog

För några veckor sedan.. “hängde” jag till mig en bursit, en slemsäcksinflammation i min högra armbåge. Går också under smeknamnet studentarmbåge då det är en vanlig “åkomma” för de som sitter och pluggar med vikt vilande på armbågarna under lång period. För mig, räckte det med att sitta och hänga på min i 4 timmar.. Jaja. Jag vaknade iallafall av  knivskarp smärta (!), en armbåge svullen till storleken av en, lila rödfärgad tennisboll och en svullnad som gjorde hela min underarm dubbelt så stor.  En ond, varm och i största allmänhet väldigt besvärlig historia då det räckte med att nudda armen för att det skulle bränna av ilsmärta i hela armen. ond historia.

Körde ett riktigt “all-in” race med voltaren, voltarensalva, is, vitkålsblad, msm, hyalyronsyra, spikmatta, AKUPUNKTUR och avlastning av armbågen. Gjorde en förändring i träningen så att jag inte kört övningar som involverar grepp.. vilket i sig är galet svårt när man älskar att hänga, lyfta, swinga, pressa… hm.. men det finns massa annan träning att göra och. “Bara att gilla läget” . 10 dagar i i “voltarenknaprandet” tyckte jag att det fick vara nog med medicinskit, det verkade inte hjälpa mer än för stunden i alla fall. Gick till vårdcentral för att få någon form av “annan lösning”, fick beskedet att vila helt och fortsätta med voltaren.. “2 månader gör inget”. Jag är en stark motsåndare av att knapra läkemedel som om det vore godis (äter inte godis heller, men det är en annan historia och ett annat inlägg..) då jag sett alldeles för mpnga negativa effekter av att systembelasta, speciellt med en så “ofarlig drog som voltaren”. Vill be alla läsa biverkansprofilen innan ni tycker att voltaren (eller annan smärtlindring i tablebttform) är ett lämpligt “kosttillskott”.

Sagt och gjort. Efter läkarbesöket. Bestämde jag mig för att göra tvärtom läkarens “Vila och Voltaren-förslag”. Jag har gått tillbaka till nästan normal träning men i lite lägre intensitet på just dragövningar OCH byta ut Voltaren mot Laser. Kan med glädje berätta att futtiga 10 dagar efter med 4Laser behandlingar på ca 10 min är min armåge i stort sett bra. Jag har kört med laser innan och vet att ljus in i cellen har en oroligt positiv effekt, för MIG. Redan efter första behandlingen backade svullnaden markant! Detta känns så berfriande skönt!  Kan inte garantera att det hjälper dig. Men för mig. Funkar denna “alternativa behandling” hur bra som helst. Så tack David Bjurvald Gistedt för att du tagit dig tid att behandla mig!

Vad gör laser? Jag är verkligen ingen expert på området, men som jag fått förklarat för mig. Så stimulerar ljuset mitokondrien i cellerna (cellens energisystem) och ökar på så sätt läkningshastigheten. Jag är en ljusberoende individ, (så är vi alla) och svarar otroligt bra på denna form av behandling: Solsken in i cellen! Vill du veta mer, får du kontakta en terapeut som har en lasermaskin och är utbildad i just laserbehandling. I Göteborg finns flera, jag har gått hos Cia Hultkrantz, Anna Eriksson och David Bjurvald Gistedt och är otroligt nöjd och tacksam för detta så mycket ljusare alternativ än, Voltaren!

Sol ute, Sol inne, Sol i hjärta, Sol i Sinne och… Sol in i cellen. Bra skit, helt enkelt.. I allafall för mig.